Amantadine

Vad är det?

Sammansättning

Amantadine på denna sida är tabletter med amantadinhydroklorid. Dosen anges på förpackningen – följ bipacksedeln.

Amantadinhydroklorid är en saltform av amantadin. Saltformen hjälper till att göra substansen stabil och lämplig som oral tablett. Den aktiva substansens effekt i kroppen kommer från amantadin, medan hydrokloriddelen inte har en separat behandlande effekt.

Hur används det?

• Ta Amantadine som tablett via munnen.
• Tabletten innehåller amantadinhydroklorid; förpackningen är märkt "Amantadine HCl 100 mg".
• Följ dosen och doseringsfrekvensen som anges på förpackningen och i bipacksedeln. Exakt dos i mg och antal doser per dag framgår inte av det tillgängliga underlaget.
• Uppgifter om tabletten ska tas före eller efter måltid samt vilken tid på dagen den ska tas framgår av bipacksedeln.
• Behandlingens längd anges av förskrivaren eller i bipacksedeln.
• Vid nedsatt njurfunktion kan dosen eller doseringsintervallet behöva anpassas, eftersom amantadin till stor del utsöndras oförändrat via njurarna.

Hur fungerar det?

Amantadin kan öka tillgängligheten av dopamin i vissa nervbanor och samtidigt dämpa överaktiv signalering via NMDA-receptorer. Dopamin är en signalsubstans som hjälper hjärnan att styra rörelser. NMDA-receptorer är kopplade till glutamat, en annan signalsubstans som vid överaktivitet kan bidra till motoriska komplikationer.

Läkemedlet har även en äldre antiviral användning. Den effekten beror på hämning av influensa A-virusets M2-jonkanal, men resistens har begränsat denna användning kraftigt ^[1].

Indikationer

Amantadine används främst inom neurologin. Vid Parkinsons sjukdom kan det lindra bradykinesi, alltså långsamma rörelser, och muskelstelhet. För vissa personer används det som tillägg när levodopa har lett till dyskinesier, ofrivilliga och ofta ryckiga rörelser som kan uppträda efter längre behandling. Behandlingen följs utifrån både motorisk nytta och biverkningar. Valet av dos och kombination behöver anpassas efter individens symtom och njurfunktion.

Vanliga behandlingssituationer är:

• tidiga motoriska symtom vid Parkinsons sjukdom
• dyskinesier vid behandling med levodopa
• läkemedelsutlösta extrapyramidala symtom, till exempel stelhet eller tremor efter vissa antipsykotiska läkemedel
• tidigare behandling eller förebyggande behandling av influensa A, ett område som numera sällan används på grund av utbredd resistens

Vid Parkinsons sjukdom är Amantadine sällan en ensam långsiktig lösning för mer uttalade symtom. Läkemedlet används ofta när man vill komplettera annan behandling utan att direkt höja dosen av levodopa. NICE beskriver amantadin som ett möjligt alternativ vid dyskinesier, medan nyttan behöver vägas mot risken för psykiska och kognitiva biverkningar ^[2].

Jämförelse

Amantadine och levodopa har olika roller vid Parkinsons sjukdom. Levodopa omvandlas till dopamin i hjärnan och har ofta tydligare effekt på bradykinesi och stelhet. Amantadine används ofta som ett tillägg när dyskinesier eller vissa motoriska besvär dominerar.

Amantadine har fördelen att det kan minska dyskinesier utan att levodopadosen alltid behöver höjas. Begränsningen är att effekten kan vara måttlig och att psykiska biverkningar kan bli besvärliga, främst vid hög ålder eller njurpåverkan. European Medicines Agency, EMA, framhåller i sina principer för läkemedelsuppföljning att neuropsykiatriska symtom och njurrelaterad dosanpassning behöver fånga upp tidigt vid läkemedel med centralnervös effekt ^[4].

Rekommenderas inte för

Använd inte Amantadine om du tidigare har reagerat allergiskt mot amantadin eller något annat innehållsämne. Tala med läkare innan behandling om du har problem med njurarna, kramper, hjärtsvikt, svullna ben, trångvinkelglaukom eller tidigare psykiska symtom som psykos eller hallucinationer. Graviditet och amning behöver diskuteras med läkare. Sluta inte tvärt med Amantadine efter längre tids behandling. Ett abrupt avslut kan i sällsynta fall följas av kraftig försämring av Parkinsonsymtom, förvirring eller ett neuroleptikamalignt syndromliknande tillstånd med feber och uttalad stelhet.

Biverkningar

De vanligaste biverkningarna är ofta dosrelaterade. Yrsel, muntorrhet, illamående, förstoppning, sömnsvårigheter och rastlöshet kan märkas mest under de första behandlingsveckorna eller efter en doshöjning.

Andra biverkningar kan vara:

• huvudvärk
• trötthet eller dåsighet
• dimsyn
• svullnad vid anklar och underben
• blodtrycksfall när man reser sig upp
• marmorliknande blå-röd hudton, livedo reticularis
• koncentrationssvårigheter

Hallucinationer, förvirring och uttalad agitation är viktigare varningssignaler. Risken är högre hos äldre personer, vid nedsatt njurfunktion och när Amantadine kombineras med flera läkemedel som påverkar hjärnan. Plötsliga impulskontrollproblem, självmordstankar eller markanta personlighetsförändringar kräver snabb medicinsk bedömning.

Livedo reticularis ser ofta ut som ett nätmönster på benen. Det är vanligen inte farligt, men kan vara skäl att ompröva dosen om hudförändringen blir besvärande eller kvarstår. Svullna anklar ska inte automatiskt avfärdas som en vanlig åldersförändring, eftersom vätskeretention också kan behöva utredas.

Läkemedelsverket tar emot rapporter om misstänkta biverkningar. Dokumenterade säkerhetsdata för amantadin omfattar bland annat centrala nervsystemet, hud, syn och cirkulation ^[3].

Vanliga misstag

Ett återkommande misstag är att tolka yrsel som ett tecken på att läkemedlet saknar effekt och sedan höja dosen på egen hand. Yrsel kan i stället vara ett tecken på att dosen är för hög, att vätskeintaget är lågt eller att blodtrycket sjunker när man reser sig.

Andra vanliga misstag är:

• att ta kvällsdosen sent trots insomningssvårigheter
• att missa information om nedsatt njurfunktion
• att kombinera flera medel med antikolinerg effekt utan samlad bedömning
• att ignorera nya hallucinationer eller stark oro
• att avsluta behandlingen tvärt när en biverkning uppstår

Förvirring kan komma smygande. Anhöriga märker ibland förändringen före personen som använder läkemedlet själv, till exempel genom ovanlig misstänksamhet, desorientering eller ändrad dygnsrytm.

Läkares åsikter

I klinisk praxis bedömer läkare ofta Amantadine utifrån två frågor: vilka motoriska symtom stör vardagen mest, och hur väl fungerar njurarna. Personer med dyskinesier kan uppleva tydlig nytta, medan personer med minnesbesvär eller återkommande hallucinationer kan behöva en mer försiktig strategi.

En vanlig klinisk erfarenhet är att små dosändringar kan få stor betydelse. Förbättrad rörlighet ska inte köpas till priset av påtaglig förvirring, fall eller sömnlöshet. Därför följs behandlingseffekten bäst genom konkreta förändringar i gångförmåga, finmotorik, ofrivilliga rörelser och psykiskt mående.

Vanliga frågor

Hur snabbt märks effekten av Amantadine?

Vissa märker förändring av stelhet eller långsamhet inom några dagar, medan dyskinesier kan behöva följas under flera veckor. Effekten bedöms bäst vid samma dos och ungefär samma tidpunkter varje dag. FDA:s produktinformation från 2009 beskriver att behandlingssvaret varierar och att dosen behöver anpassas individuellt ^[5].

Kan Amantadine tas tillsammans med levodopa?

Ja, kombinationen används ofta vid Parkinsons sjukdom. Levodopa ger vanligen den starkaste effekten på långsamma rörelser och stelhet, medan Amantadine kan bidra till att minska dyskinesier. Kombinationen kan också öka risken för hallucinationer, förvirring och ortostatisk yrsel, vilket gör uppföljning viktig enligt FDA:s produktinformation från 2009.

Påverkar Amantadine njurarna?

Amantadin utsöndras främst via njurarna, men läkemedlet brukar inte skada njurarna direkt. Nedsatt njurfunktion gör däremot att substansen kan samlas i kroppen. Läkemedelsverket betonar i sin information från 2023 att njurfunktion är en viktig del av dosbedömningen för läkemedel som elimineras renalt.

Kan Amantadine ge hallucinationer?

Ja, hallucinationer och förvirring är kända centrala biverkningar. Risken ökar hos äldre, vid hög dos, vid njurpåverkan och i kombination med andra läkemedel som påverkar hjärnan. WHO:s ATC-klassifikation från 2025 placerar amantadin bland antiparkinsonmedel, men läkemedlets nervsystemseffekter förklarar varför nya psykiska symtom ska tas på allvar.

Är Amantadine fortfarande ett influensaläkemedel?

Amantadine utvecklades ursprungligen för influensa A. Resistens hos cirkulerande influensa A-virus har gjort att behandlingen inte längre är ett rutinval för influensa. CDC:s rekommendationer från 2024 anger att resistens har begränsat användningen av amantadin mot influensa A.

Vad händer om behandlingen avslutas tvärt?

Ett abrupt avslut kan leda till att motoriska symtom försämras. I sällsynta fall kan allvarlig stelhet, feber, förvirring och autonom påverkan uppträda. EMA:s farmakovigilansprinciper från 2017 stödjer gradvis och kliniskt övervakad läkemedelsförändring när centralnervösa symtom kan påverkas.

Erbjuder ni anonym leverans?

Framsida

Sida

Baksida

Din beställning kommer att packas säkert och skickas inom 24 timmar. Så här kommer ditt paket att se ut (bilder på en faktisk skickad vara). Det har storleken och utseendet av ett vanligt privat brev (9,4x4,3x0,3 tum eller 24x11x0,7 cm) och dess innehåll kan inte ses.