Aciclovir

Aciclovir är ett antiviralt läkemedel i tablettform som används vid infektioner orsakade av herpesvirus. Den aktiva substansen är aciklovir, en syntetisk nukleosidanalog.

Aciclovir innehåller den aktiva substansen aciklovir och tillhör gruppen antivirala läkemedel. Tabletterna finns i styrkorna 200, 400 och 800 mg. Aciklovir är en syntetisk nukleosidanalog, vilket betyder att substansen liknar en byggsten som herpesvirus behöver för att kopiera sitt arvsmaterial.

Aciclovir-tabletter tas genom munnen och kan tas med eller utan mat. Svälj tabletten med ett glas vatten. Regelbundna doseringstider hjälper till att hålla en jämn koncentration av läkemedlet i kroppen.

Vanliga behandlingsprinciper omfattar:

• Vid herpes simplex-infektioner används ofta 200 eller 400 mg flera gånger dagligen.
• Vid förebyggande behandling av återkommande genital herpes används ofta 400 mg två gånger dagligen.
• Vid bältros används ofta 800 mg fem gånger dagligen under en begränsad behandlingsperiod.
• Behandlingslängden skiljer sig mellan första herpesutbrott, återfall, bältros och förebyggande behandling.

Dosen behöver ofta justeras vid nedsatt njurfunktion. Aciklovir lämnar kroppen främst genom njurarna, och för täta doser kan då öka risken för biverkningar.

Om en dos glöms bort tas den när du kommer ihåg den, så länge nästa dos inte snart ska tas. Ta inte dubbel dos för att kompensera. En missad tablett ger sällan omedelbara problem, men upprepade missar kan göra behandlingen mindre effektiv.

Läkemedlet verkar främst i celler som infekterats av herpesvirus. Där aktiveras aciklovir av virusets eget enzym, tymidinkinas, och får sedan en hämmande effekt på viralt DNA-polymeras. Friska celler påverkas betydligt mindre eftersom aktiveringen sker mest effektivt i virusinfekterade celler ^[1].

Aciclovir har hög selektivitet för herpesvirus eftersom den första aktiveringen främst sker genom viralt tymidinkinas. Det skiljer läkemedlet från antibiotika, som riktas mot bakterier, och från smärtstillande läkemedel, som kan lindra symtom men inte påverkar virusets DNA-replikation.

WHO inkluderar aciklovir bland centrala antivirala läkemedel för herpesvirusinfektioner, vilket speglar dess etablerade användning i vården ^[2].

Aciclovir används mot infektioner orsakade av herpes simplex-virus och varicella-zoster-virus. Valet av styrka, doseringsintervall och behandlingstid beror på infektionstyp, immunförsvar och njurfunktion.

Vanliga behandlingsområden är:

• Munsår och munherpes: Herpes labialis orsakas vanligen av herpes simplex-virus typ 1, HSV-1. Aciclovir kan förkorta tiden med blåsor, sår och smärta när behandlingen startar tidigt.
• Genital herpes och könsherpes: HSV-2 är en vanlig orsak, men HSV-1 kan också ge genital infektion. Aciclovir används både vid första utbrottet och vid återkommande besvär.
• Bältros: Herpes zoster uppstår när varicella-zoster-virus reaktiveras efter tidigare vattkoppor. Tidig antiviral behandling kan minska virusaktiviteten och kan vara extra betydelsefull vid svåra utslag, hög ålder eller påverkat immunförsvar. NICE:s kliniska vägledning tar också upp tidig antiviral behandling vid herpes zoster.
• Vattkoppor: Vid utvalda fall kan aciklovir användas för att begränsa sjukdomsförloppet, främst när risken för komplikationer är förhöjd.
• Förebyggande behandling: Personer med täta herpesutbrott eller nedsatt immunförsvar kan ibland få kontinuerlig antiviral behandling enligt individuell ordination.

Bältros nära ögat kräver snabb medicinsk bedömning. Synen kan påverkas om infektionen engagerar ögat.

Jämförelse med valaciklovir

Aciclovir och valaciklovir används mot samma huvudgrupper av herpesvirus. Valaciklovir är en så kallad prodrug, alltså en försubstans som omvandlas till aciklovir i kroppen. Skillnaden ligger främst i upptag och doseringsfrekvens.

Aciclovir är ett väletablerat alternativ när en behandling med flera doseringstillfällen passar vardagen. Valaciklovir kan vara enklare för personer som har svårt att komma ihåg upprepade doser under dagen. Båda läkemedlen kan ge huvudvärk, magbesvär och njurrelaterade problem vid höga koncentrationer.

EMA beskriver antivirala behandlingar för herpesvirus som ett sätt att begränsa virusreplikationen, snarare än att avlägsna den latenta virusinfektionen från kroppen ^[3].

Val mellan Aciclovir och valaciklovir

Vid frekventa genitala herpesutbrott väger läkare ofta in hur ofta utbrotten återkommer, hur kraftiga symtomen är och om kontinuerlig förebyggande behandling är aktuell. Vid bältros bedöms också tidpunkten för behandlingsstart, utslagens utbredning, smärtnivå och eventuell påverkan på ögon eller öron.

En vanlig missuppfattning är att en högre tablettstyrka alltid innebär starkare effekt. Styrkan bestämmer i stället hur många tabletter som behövs per dos. Den totala dygnsdosen och rätt doseringsintervall avgör behandlingsupplägget.

Flera praktiska misstag kan minska nyttan av Aciclovir eller öka risken för problem.

• Behandlingen startas först när blåsor och sår redan är långt utvecklade.
• Doserna tas oregelbundet under dagen.
• Personen slutar när smärtan minskar, trots att behandlingsperioden inte är klar.
• Vätskeintaget blir för lågt under feber, diarré eller varmt väder.
• Tidigare njursjukdom eller andra läkemedel nämns inte vid behandlingsbedömningen.
• Bältrosutslag nära ögat avfärdas som ett vanligt hudutslag.

Aciclovir hindrar inte alltid smittspridning helt. Vid genital herpes minskar risken genom att undvika sexuell kontakt vid aktiva sår eller tydliga förkänningar, eftersom virusutsöndringen då ofta är högre.

I klinisk praxis är tidpunkten ofta lika betydelsefull som tablettstyrkan. Vid munsår och återkommande genital herpes får personer som startar vid förkänningar ofta bättre symtomlindring än de som väntar tills blåsorna är fullt utvecklade.

Läkare brukar också skilja tydligt mellan behandling av ett enstaka utbrott och suppressiv behandling. Ett enstaka utbrott behandlas under en begränsad period. Suppressiv behandling används vid täta, besvärliga återfall och omprövas med jämna mellanrum.

För bältros är ansiktsutslag, ögonbesvär, svår smärta, hög feber och kraftigt nedsatt immunförsvar kliniska varningssignaler. Aciclovir är då en del av behandlingen, men smärtbedömning och uppföljning kan vara minst lika viktiga.