Anafranil

Anafranil är ett tricykliskt antidepressivt läkemedel med den aktiva substansen klomipramin. Det används vid depression och tvångssyndrom hos personer som behöver behandling av återkommande nedstämdhet, ångestfyllda tvångstankar eller tvångshandlingar.

Klomipramin förekommer som klomipraminhydroklorid i Anafranil. Ämnet har en stark serotoninåterupptagshämmande effekt jämfört med flera andra tricykliska antidepressiva medel, vilket förklarar dess etablerade roll vid tvångssyndrom.

Levern omvandlar klomipramin till den aktiva metaboliten N-desmetylklomipramin. Metabolit betyder ett ämne som bildas när kroppen bryter ned ett läkemedel. N-desmetylklomipramin påverkar främst noradrenalin och bidrar till både behandlingseffekt och vissa biverkningar, exempelvis muntorrhet, förstoppning och hjärtklappningskänsla.

FDA beskriver klomipramin som ett tricykliskt antidepressivt läkemedel med dokumenterad effekt vid tvångssyndrom, men också med en bredare receptorpåverkan än SSRI-preparat. Det är en viktig förklaring till att Anafranil kan vara hjälpsamt vid OCD men kräver omsorgsfull dosanpassning. ^[1]

Anafranil tas via munnen enligt individuell ordination. Behandling startar ofta med en låg dos som höjs stegvis, eftersom långsam upptrappning kan minska besvär som yrsel, trötthet, illamående och blodtrycksfall när man reser sig.

Vid tvångssyndrom används klomipramin ofta med en inledande låg dygnsdos, följd av gradvis justering över flera veckor. För vuxna kan den totala dygnsdosen i vissa behandlingsscheman höjas betydligt, men den högsta lämpliga dosen beror på diagnos, ålder, hjärtrytm, andra läkemedel och biverkningar. Barn, ungdomar och äldre behöver ofta mer försiktig dosering.

• Ta tabletten vid samma tid varje dag.
• Ta den med mat vid känslig mage.
• Hoppa över en glömd dos om nästa dos snart ska tas.
• Ta inte dubbel dos för att kompensera en missad tablett.
• Avsluta inte behandlingen tvärt efter längre användning.

Nedtrappning ska ske stegvis. Ett abrupt avslut kan ge huvudvärk, sömnsvårigheter, illamående, oro och obehagliga kroppsliga symtom.

Serotonin och noradrenalin är signalsubstanser, alltså kemiska budbärare mellan nervceller. Klomipramin bromsar återupptaget av serotonin, vilket innebär att mer serotonin finns kvar mellan nervcellerna.

Klomipramin påverkar främst noradrenalin och bidrar till både behandlingseffekt och vissa biverkningar.

Läkemedlet används främst vid tvångssyndrom, även kallat OCD, och kan användas vid depression samt vissa ångesttillstånd när behandlande läkare bedömer att det passar patientens behov.

Anafranil skiljer sig från SSRI genom att påverka fler receptorsystem. Det kan vara en fördel vid uttalat tvångssyndrom, men ger också oftare muntorrhet, förstoppning, trötthet och blodtrycksfall.

SSRI väljs ofta först vid depression och många ångestsyndrom eftersom de vanligen är enklare att tolerera. Klomipramin kan vara ett relevant alternativ vid OCD när symtomen kvarstår trots annan behandling. Valet styrs av symtom, tidigare behandlingssvar, hjärtrisk, sömnproblem och andra samtidiga sjukdomar.

EMA lyfter inom sitt arbete med läkemedelssäkerhet vikten av att antidepressiva följs upp individuellt när dosen ändras eller när flera läkemedel används samtidigt. ^[4]

Otillräcklig effekt beror ibland på hur behandlingen genomförs, inte enbart på läkemedlets verkan. Följande misstag återkommer ofta vid behandling med klomipramin:

• Dosökning på egen hand efter några dagar utan tydlig effekt.
• Avslut direkt när måendet börjar förbättras.
• Alkohol i kombination med Anafranil, trots att dåsighet och sämre omdöme kan förstärkas.
• Bilkörning innan man vet hur medicinen påverkar reaktionsförmågan.
• Att inte berätta om andra antidepressiva, migränmedel, hostmediciner eller naturläkemedel.
• Att tolka muntorrhet som ett obetydligt problem och därför slarva med munhygienen.

Muntorrhet kan öka risken för karies. Regelbundet vattenintag, sockerfritt tuggummi och extra omsorg om tänderna är ofta mer praktiskt än att bara stå ut med besväret.

I klinisk praxis används Anafranil ofta när tvångssyndromet är uttalat eller när tidigare antidepressiv behandling inte har gett tillräcklig lindring. Läkare bedömer inte bara symtomens svårighetsgrad, utan även sömn, ångestnivå, hjärtsjukdom, blodtryck och samtidig medicinering innan dosen ändras.

Vid OCD kombineras läkemedelsbehandling ofta med kognitiv beteendeterapi, främst exponering med responsprevention. Läkemedlet kan dämpa symtomtrycket, medan behandlingen tränar förmågan att stå emot tvångshandlingar. NICE beskriver både SSRI-behandling, klomipramin och psykologisk behandling som relevanta delar av vården vid OCD beroende på symtom och behandlingssvar. ^[2]